Mark VI

Mk VI has landed!

Ja, då var det dags för den sjätte uppgraderingen av mina class A-moddar. Många test-timmar har det blivit, många kopplingar har först gillats och sen förkastats, gjorts om och till slut godkänts. Allting bygger förstås på det som fanns på Mk V,men en del saker är nya.

Cleankanalen

Clean- kanalen har samma egenkontroller som övriga kanaler, gain , tone, volym. Baskontrollen har fått lämna plats för en gain i stället. Många av mina kunder har önskat att även clean-kanalen ska kunna distas lätt. Dom kör nästan aldrig helt rent. Men denna kanal kan fortfarande bli helt clean på Fendervis, så det ljudet finns kvar! Men en lätt grumlig hCIMG2039eshet kommer när man gainar upp. Det blir lite mer färg på det rena, utan att man upplever det som distat direkt. Det fräser inte till av övertoner, när man går över gränsen, utan det blir bara hest. Distortionen låter mest i låga register, alltså inget surrande ovanpå. Även denna kanal går nu genom class A-steget (diststeget). Då får man också nytta av den lätta kompression som finns där och man upplever att tonen får lite gratishäng s a s.

Diststeget

När det gäller diststeget har jag jobbat mycket på att förbättra dynamiken, så att anslag och utklingning känns mer naturlig. Det är den stora skillnaden för övriga kanaler, jämfört med Mk V. Dessutom är botten tightare och tydligare. Kortare dämptid när man kör mutat med handen, det känns bra, man har mer kontroll och det blir mer percussivt. Den snabba attacken från Mk V finns kvar och är aningen snabbare ändå.

Nätdelen

Nätdelen, strömförsörjningen till rören får sig en duvning också. Det är viktigt att spänningarna inte är för stabila utan följer med gitarrsignalen när man spelar. Det ska säcka en hel del när man slår till, då blir ljudet mer explosivt och dynamiskt. Det är en av de viktigaste komponenterna i ett klassiskt rörljud,faktiskt. Alltför många tillverkare har byggt hitech-nätdelar i sina stärkare. Stora kondensatorer gör att spänningarna ligger absolut stilla, även på höga volymer. Det gör ljudet stelt och trist, men mätmässigt och tekniskt är det förstås enligt boken! Hur många gitarrister har inte frågat sig varför gamla maskiner låter så bra, direkt när man pluggar in? Nätdelen såg helt annorlunda ut förr i tiden. Stora elektrolytkondensatorer var dyra och skrymmande, så man löste det med spolar och små billiga kondingar i stället. Eller så struntade man i spöktoner och brum. Men vilken dynamik det blev! Back to basics alltså! Även metal-ljuden vinner på att det pumpar och frustar i slutsteget när man drar på.

Metalswitch

För övrigt har jag lagt till en utdragbCIMG2052ar mastervolym och i detta läge får man ett helt nytt ljud: METAL! (Ni har väl inte hört talas om det?)Här blir botten ännu kortare, så att det känns hårt och tight när man tuggar på nedstämda bassträngar. En betydande dos hög top läggs också till. Den har karaktären av diskantdimma! %-?. Alltså en hes, lätt susande top som är behaglig att lyssna på. Inte smällande hård, utan brusande, vrålande.
I metalsammanhang är det just den typen av diskant man hör på inspelningar med dom stora banden. Det gör att gitarrerna blir långa täckande mackor, som finns där hela tiden.

Sweetspots

Jag har med denna Mk VI variant försökt komma längre i mina idéer om många ”sweet spots”. Alltså att man inte måste ställa in en förstärkare på en viss volym, med en viss klangfärg och en viss mängd gain, för att det är bara där det låter bra! Nästan alla, dyra och billiga ampar, har en sweet spot, alltså en inställning, ett visst ljud som funkar och låter gött. Men ändrar man någonting så låter det direkt illa och är oanvändbart! Det är trist, jag tycker att en stärkare ska låta bra på så många inställningar som möjligt! Så jag hoppas att denna Mk VI mod kan funka i många musikaliska sammanhang. Att den lirar både country, blues, rotrock och Heavy Metal. Skulle vara riktigt kul om du tycker det också!

Kolla in demon!

Tommy